”Ränderna går aldrig ur” handlar om Elin som just har börjat på Sigtustanskolan Humanistiska Läroverket som är ett internat. I början är det en flykt från tristessen i Gimo, där hon är född och uppvuxen. Men efter en tid på Sigtunaskolan så känner Elin ett utanförskap men också en ilska mot klasskillnader och hierarkistiska ordningar. Elin känner en viss rotlöshet och vet inte riktig var hon passar in.
Agnes Hellström som har själv varit internatelev på Sigtunaskolan Humanistiska läroverket, där även Olog Palme och Kungen har varit elever. ”Ränderna går aldrig ur” är Agnes Hellströms debutroman. Det är en bra debut. Jag läste ut boken på två kvällar, och igår kunde jag inte somna förrän den var utläst.
Det handlar om utanförskap och även att hitta sig själv. Agnes Hellström kryper in bakom överklassen och dess skydd som är stängda dörra på internatskolan. Det som händer där, stannar där. Men man kan också läsa sig till att Elin egentligen vill tillhöra båda världarna och att yta inte är samma sak som det som finns under. Där är vi alla lika.
Och visst, man kan dra likheter med Jan Guillous Ondskan , fast ändå inte. ”Ränderna går aldrig” ur handlar om en tjej som som letar efter svar om vem hon är och hon att gå på internat är hennes eget val. Ingen har tvingat henne till det och ingen tvingar henne att gå. Hon kan sluta när hon vill.
Jag kan tycka att klasskillnaderna i boken blir till svaga konturer och inte riktigt syns. Det kan kanske bero på att Agnes Hellström vill att vi ska förstå att Elin egentligen inte ser sig som något av dessa alternativ. Hon vill tillhöra båda. Och att Elin själv inte ser konturerna i början.
”Ränderna går aldrig ur” är en välskriven och lättläst bok som jag varmt kan rekommendera
Läs även andra bloggares åsikter om recension, bok, böcker
Fadersmord
