Det som slår mig när jag läser debutanten Calle Brunells vackra roman är att det där med kärlek är inte så enkelt. Varken kärleken mellan man och kvinna eller mellan förälder och barn är självklar och okomplicerad, generationerna innan oss påverkar så starkt vårt sätt att förhålla oss att det är smärtsamt.
I ett bibliotek, i en stad, i Sverige möts två människor som båda är försiktiga med att binda sig och allteftersom romanens pusselbitar faller på plats inser jag som läsare varför. Den tråd som bilder dem samman tar oss med på resor från Västerbotten och Wales, från Västerås till Portsmouth, från irländska sjön till miraklet på de bohusländska hällarna och den följer den tunna linjen mellan kärlek och galenskap.
Det här är en sorgligt vacker minnesmosaik skriven på ett sätt som tilltalar mig, där finns dårskap, klokskap och människor som jag tar till mitt hjärta. Avsnitten som beskriver psykisk sjukdom är så levande gestaltade att jag lider med, kärlekens fröjder på de bohuslänska hällarna får mig att småle och beskrivningen av hur världen plötsligt känns trång och inskränkt kan jag identifiera mig med. Sökandet efter fria vidder, lättandad luft återkommer och gör att detta för mig är en härlig resa och jag hoppas att många hittar till och läser Brev från en bruten horisont.
Dessutom måste jag erkänna att jag tycker att det är ett mycket läckert format, det danska bandet med sina flikar. Solnedgång som strör sitt guldskimmer över havet på omslaget, det där havet som bjuder både frihet, fara, försoning och förhoppningar och horisonten som drar en tydlig linje mellan himmel och hav. Snyggt!
Under rubriken Psykologer skriver romaner kan man lyssna till Calle Brunell och Jenny Jägerfeldt på bokmässan i Göteborg, Per Naroskin, psykolog och Spanare leder samtalet. Fredag den 23 och söndagen den 25 september är datumen att sikta på.
Fadersmord
Du beskriver den på ett sådant positivt sätt att jag blir sugen på att läsa direkt =)
Tack! Det var meningen – hoppas många blir súgna för det är en riktigt härlig bok.